If you see her, say hello. Som Dylan sa.

Ja just det, det var hon tänkte han när hon kom fram och sa hej. Hon frågade hur läget var, och han svarade att det väl var helt ok. Men du skulle bara veta, tänkte han.
Hon pratade på, så som vissa gör när de är intresserade, och baserat på hur mycket hon pratade så verkade hon väldigt intresserad. Det var inte han. Han var aldrig det. Förutom när han var full då, vilket han, om sanningen skulle fram, var lite för ofta. Sanningen var dock en svår bitch, en riktig jobbig jävel. Och nej, det var aldrig så att han menade att ljuga – men ibland, ofta, nästan alltid var det enklare.

Och aldrig att han menade att såra någon. Allting han gjorde, hade goda avsikter, men det blev så lätt fel. Och i hans sits blev det alltid väldigt fel. Men ändå brukade saker ordna sig.

Just ikväll visste han inte riktigt hur han skulle ordna saker däremot. Hon var här, hon som stod framför honom och aldrig slutade prata. När han kom in hade han sett hon den där som var högljudd, hon hette väl Catrin, om han inte mindes fel. Sen var det ju Emma också, henne hade han också sett. Hennes röda hår var tämligen svårt att missa, hennes utstrålning också för den delen.

Problemet med att alla dessa var där samtidigt var att ingen av dem kände till de andra. Och att ingen av dem var avslutade. Nu var de ju inte ens påbörjade, inte enligt honom själv åtminstone. Men han visste också att såna som dem, tjejer alltså, nästan alltid hade andra uppfattningar om sånt än han själv.

Nåja, just nu fanns det väl inte så mycket att göra, det fick bli som det blir helt enkelt tänkte han. Han sa hej, och vi ses sen till tjejen framför honom och tog sikte på baren. Detta är ingen ny situation, tröstade han sig, det löser sig. Gör som du brukar.
”En heineken och en åtta vodka tack”.

I got pissed and I got pinned and God can’t help the state I’m in. Som Shane sa.

Hanna, tänkte han. Hanna är det ju hon heter, hon som aldrig slutade prata. Skönt att få det ur världen, att säga fel namn är ju aldrig positivt. Det blir lätt så fel då. Nåja, nu spelade det ingen roll alls eftersom han var utslängd. Igen. Nu var detta inte hans fel, denna gången heller. Det var sällan det, han gjorde aldrig fel, i alla fall inte medvetet. Catrin hade kommit fram och frågat något om varför han aldrig hörde av sig, detta samtidigt som Emma hade kommit från andra hållet. Hon hade sneakat upp bakifrån och i ett ögonblick av ofokus hade hon sett sin chans.

Eftersom han då var inne på femte rundan av Heinekken och vodka skötte han det så smidigt som man kunde förvänta sig. Catrin och Emma hade dessvärre börjat prata med honom samtidigt. Och eftersom de gjorde det blev det oundvikligt att de började prata med varandra. Och det var ju inte bra. Sånt var aldrig bra. Det kom fram både en och två saker som givetvis hade blivit bättre av att förbli hemliga. Inte för att han brydde sig nämvärt om det, inte egentligen, men det sårade ju. Mycket kunde sägas om honom, och gjorde det också, men han var ju aldrig medvetet elak. Det blev bara fel.

Så, medan de skällde på varandra, och på honom, drack han ytterligare en öl och försökte medla någon form av fred. Catrin som var den mest upprörda hade fäktat med armarna ganska vilt och råkat stöta till en kille så han tappade sin drink. Killen svarade med att, precis som idioter gör, bli arg. ”Din jävla fitta, se dig för”
”Hörru, lugna sig, det där är inte ok, så säger man inte”, sa han till idioten. ”Du säger inte så till någon och framförallt inte till en tjej. Be om ursäkt”.
”Och vad fan vill du, håll käften med dig din jävla nolla”
”Nolla? Kallar du mig nolla, du som kallar en tjej fitta bara för att du spiller ut en drink? Vad är det för fel på dig? Är du dum i huvudet, har du liten kuk eller är det en mix?”
Det var tur att han, trots allt, var tillräckligt alert att han såg slaget. Det var förvisso ganska väntat. Idioten missade och han fick in ett slag själv. Sen var det kört. Vakter kom springande och han åkte ut.

Där stod han nu, utslängd, lagom berusad och tyckte allmänt synd om sig själv. Vad fan skulle han göra nu? Han tog upp telefonen, drog en mental suck och letade i telefonboken.